Sommarminnen som varar

Sommarminnen att stanna kvar vid.

Sommaren 2018 kommer många minnas som varm, solig, lång och avsaknad av grillkvällar.

Min sommar har varit bästa möjliga på länge. Ur fler perspektiv.

Öliv i skärgården, skärgårdsbåt genom ett vackert stockholm till min lilla ö Ramsö.

Blandat med avstickare till en av mina andra öar, Gotland. Ja, det är min ö 👊 3 vändor har det blivit. Till det sötaste lilla huset i Visby där min mamma och pappa finns under sommaren.

På deras gård trivs man lätt, där öppnar alltid baren med en kall drink vid 16-tiden.

Här sitter vi gärna några timmar i skuggan och pratar om minnen, familj och släkten som inte längre lever.

Det är när man själv inser att inte allt varar för evigt som det är spännande att höra dessa historier, så länge det finns någon som kan berätta. Att blandas i generationer och delge varandra sådant vi aldrig tidigare pratat om. Avslöjande i vissa fall som värsta skvallerspalten 😂

Sommaren då Emma, 5 år provade att ta av armpuffarna och insåg att hon kunde simma.

Sommaren då lillebror lärde sig hur man bugande tackar efter ett (flera) framträdanden.

Sommaren då vi badade så simhuden värkte mellan tårna.

Sommaren då vi åt andra saker än den vanliga sommargrillade mixen.

Sommaren då resorb var slut och vatten dracks utan att behöva gå och kissa.

Sommaren då vi på avstånd följde de många och omfattande skogsbränderna i Sverige.

Sommaren då alla som ägde en fläkt var rika människor.

Sommaren då vi hejade på Sverige i fotbolls-VM och vi var stolta väldigt länge.

Sommaren då vi skrapat och kittat fönster.

Sommaren då jag både hann med Almedalsveckan och Medeltidsveckan och missade Stockholmsveckan i Visby

Sommaren som gav bestående minnen.

Nästa år ska jag gå tornvandringen med de medeltida folket som ser ut att ha så roligt.

En sommarreflektion som jag kommer återkomma till.