när livet tar slut

När något tar slut

När något tar slut, när livet tar slut

Livet tar någon gång slut för oss alla, och de flesta hamnar vid tillfällen på en begravning. Det kan vara en nära äldre släkting eller kollega som ska få sitt liv inramat i en värdig avslutning.

I veckan var det så och jag inser att det är en stund för reflektion över livet, det där som springer runt en hela dagarna och gör att jag sover gott om natten. Vi Samlar och skapar minnen att dela med nära och kära. Vi kan plocka fram dem och skratta åt i efterhand. Vi skapar minnen och känslor av stolthet över barn, barnbarn och saker som jag lyckats bra med.
Min reflektion denna begravningsdag blev att det är väldigt mycket som ryms i människas liv, att våra liv i de bästa fall är långa och innehåller flera faser med olika mycket aktivitet. En del av de tankar och minnen vi får under vårt liv berättar vi aldrig för någon. Till viss del dör dessa saker bort från världen i mitt sista andetag.

Vi tänker oftast inte på det i vardagen vill jag påstå och inser att det kanske är just det som ger hela livet dess innehåll. Det fyller på med intryck, nya människor jag möter, kalas och sorg blandas för de allra flesta.

Det är inte så ofta jag är i en kyrka eller ett kapell, men jag slås av det lugn som vilar där. Det är som om platsen är förberedd på att stanna upp livet en stund för de som deltar. Att få oss att trycka på paus en stund.

Det har hänt att jag tagit en promenad på Skogskyrkogården bara för att det är så vackert. Det har hänt att jag haft min kamera med mig, och det har hänt att jag bara suttit på en bänk för att koppla av en stund.

Nu fortsätter livet för mig, och jag påminner mig själv återigen om den kloka japanska estetiken
Wabi-sabi -” ingenting varar för evigt”

Så ut och samla goda tillstånd och goda minnen, dela dem om du vill eller behåll dem i din egen lilla box.