Jag är en nyfiken själ och sitter en lördagkväll och söker på statistik som visar på vem som är lyckligast, en svensk eller en japan. En fånigt ställd fråga som först borde reda ut vad lycka är.
Har också lyssnat på boken Minimalism – a meaning full life och inser att begreppet lycka är stort och populärt, kärt barn har många namn..
Hittade en artikel i Svenska Dagbladet som är fint formulerad av Hugo Rehnberg.
Steget innan hittade jag en lista, Lyckoindex, som mäter olika länders lycka och kunde där konstatera att Sverige ligger på 8:e plats och Japan på 46:e.
Nu ska ju inte jag försöka sno Hugos förträffliga artikel utan länkar istället till originalet som är brukligt.
Men min reflektion är ändå att begreppet Ikigai är vad som leder en japan till att hitta sitt flow i tillvaron. Att ägna sig åt det som intresserar och att göra det så intensivt så att dagarna bara flyter iväg från morgon till kväll. Att vissa hittar sitt Ikigai i jobbet är väl knappast särskilt förknippat till det japanska folket tycker jag. Det finns för många svenskar som också har arbetet som sin livsuppfyllande uppgift. Kanske i jakt på status, pengar och statussymboler.
För att det finns värderingar som säger att pengar, stora hus, hög lön, många och långa exotiska resor samt luxuösa instagramkonton är värt så mycket mer…. Eller hur är det egentligen?
Här är artikeln som min reflektion är hämtat från i dessa reklampauser en vanlig svensk hemmakväll.
https://www.svd.se/hugo-rehnberg-har-japanerna-hittat-receptet-pa-lycka
Tack Hugo Rehnberg